Jag ska ganska snart presentera mitt projekt inför ett gäng andra rytmikpedagoger på en fest på Musikhögskolan, som inleds med en ”skiss-föreställning” – en slags konsert som beskriver en process.
Min programpunkt kommer att ta mellan 10 och 20 minuter.
Jag ska alltså nu presentera en föreställning på kanske 12 minuter som i verkliga livet blev en 12-årig process från ax till limpa. Det började med en idé om att jag skulle göra ett ”matte-röris” för 6-åringar, med inte bara specifika koreografier utan också med ett musikaliskt och textmässigt innehåll som syftar till en förförståelse för matematiska och musikaliska begrepp med hjälp av rörelse i olika taktarter, puls och hastighet.
Det hela har svällt ut och har nu också blivit en ramberättelse, tankar om lärarhandledning, en bok och vidhängande videoinspelningar med danserna i pedagogiskt syfte, och en hemsida där mycket material läggs ut + förstås musiken som ska ligga ute på Spotify fr.o.m. 16/11.
På hemsidan ligger också delar av min uppsats från 1985, som jag skrev på Musikhögskolan, och som beskriver lite av bakgrunden till hur jag tänker och varför jag har gjort det här projektet.
Inspirationen till att fortsätta med det här projektet efter pension, har hela tiden varit barnens respons på danser och innehåll. Även många vuxna har varit positiva, men framförallt barnens funderingar och kommentarer kring projektet, har varit ovärderliga för min lust att fortsätta denna lite ensamma vandring under 12 års tid.
Men även alla artiklar som jag läst under årens lopp, som har handlat om hur barn blir smartare av att spela instrument, hur bra de mår av att sjunga och dansa och att rörelse överhuvudtaget är bra för hjärnan. Inget jag har läst i forskningsväg har motsagt detta.
Det finns alltså bara en väg framåt! I rörelse!
